
ÅNG-OCH SEGELFARTYGET VEGA
ETT SKEPP FÖR ALLA VÄDER
Vid valet af fartyg sökte man naturligtvis erhålla ett sådant, som i
möjligast högsta grad förenade alla de egenskaper, erfarenheten visat vara erforderliga
vid navigering i de arktiska regionerna. Några av dessa egenskaper torde vara:
sjöduglighet; styrka, isynnerhet mot pressning av is; grundgående, för att i okända
farvatten löpa mindre risk samt vid behov kunna söka land så nära som möjligt;
maskinkraft, åtminstone så stark, att man ej uteslutande vore beroende av seglen, utan
under gynnsamma omständigheter kunde, utan hänsyn till väder och vind, fortskaffa
fartyget; seglingsförmåga, d.v.s. full rigg, för att, även om maskinen bleve
otjänstbar, t.ex. genom brist på kol, söndrig propeller m.m., kunna utföra den
förelagda uppgiften.Valet föll på Vega såsom mest lämplig. Hon inköptes sommaren
1877 av bolaget "Ishafvet".

Hennes dimensioner äro följande: längd (största) 150 fot; bredd (största) 29 fot;
djupgående 16 fot. Hon mäter 357 registertons och lastar omkring 500 tons.
Vega är byggd i Bremerhafen år 1872 och var från början uteslutande
avsedd för säl- och valfångst i de arktiska farvattnen; är för isseglats försedd med
nödiga förstärkningar och i övrigt ovanligt starkt bygd; spanttjocklek 12 v.tum;
garnering 4 v.tum; bordläggning 4 v.tum samt ishud av Greenheart (Laurus chloroxylon) 3
v.tum. Hon är barktacklad, med dubbla märsrår, samt försedd med en 60 hästars
ångmaskin (av Woolfska systemet), vilken under gynsamma omständigheter kan framdriva
henne med 7 knops fart, med en kolåtgång av omkring 12 k.fot pr timme.
Som emellertid Vega vid inköpet ej befann sig i det skick, som hennes
nya uppgift krävde, så begärde man och erhöll tillstånd att vid flottans varv i
Karlskrona få låta henne genomgå en grundlig förändring och reparation. Statsverket
bidrog härtill med 25,000 kronor. Hela den gamla inredningen borttogs och ersattes med
den nuvarande, vars fördelning bäst inhämtas av ritningarna. Vidare inlades nytt
trossbottensdäck, varjämte kommandobrygga samt kapp över nedgången till gunrummet
anbringades; märsrårna, förut försedda med patentrev, ändrades till dubbla; master
och större delen av rundhulten erhöllos nya och ishuden höjdes med två
bordläggningsgångar. Maskinen söndertogs fullständigt och reparerades, pannan fick nya
eldstäder och tuber, starkare och grövre propeller anskaffades m.m., så att av den
gamla Vega knappt återstod mera än skrovet och det huvudsakliga av maskineriet.

Bland hennes fem båtar finnes en ångslup, försedd med en två hästars
maskin; den har sin plats midskepps på däck, mellan stor- och fockmasterna. I närheten
av stormasten är anbringad en ångwinch.
Emellertid finner man lätt, att Vega ej under hela expeditionen skulle kunna bibehålla
det utseende, hon på ritningarna företer. Då, efter instängningsdagen den 28 September
1878, förhoppningen att samma höst komma loss hade försvunnit, vidtogos åtskilliga
anordningar för att på bästa sätt bereda sig till den kommande vintern.

Bramrår och
bramstänger nedtogos i däck. Seglen på de övriga rårna bibehöllos dock hela
vintern underslagna, för att genast kunna tillsättas i händelse isen skulle bryta upp.
För samma ändamål hölls även maskinen hela tiden så klar, att den tre timmar efter
order om påeldning skulle kunna sättas i gång. Vintertält uppsattes över fartyget på
så sätt, att ryggtåg fästes på halva undermasterna, och därifrån sträcktes tältet
på varje sida ned mot relingarna. Den delen av tältet, som tillhörde aktre halvdäcket,
uppsattes dock ej, för att icke hindra ljuset att komma ned i gunrummet. På årets
mörkaste dag stod solen vid middagstiden ej mer än med sin halva diameter över
horisonten, men det oaktat bibehöll sig gunrummet så ljust, att man där kunde se både
att läsa och att skriva från kl. 10 f.m. till 2 e.m. För att utestänga kölden
ovanifrån övertäcktes däcket med ett snölager av 6 tums tjocklek. Uppvärmningen
under däck skedde medelst fyra kaminer och en kabyss; en kamin stod i gunrummet, en i
maskinrummet, en på mellandäck och en i underofficersmässen, kabyssen stod på
trossbottnen.

Även under den
starkaste kölden (-47 C.) förefanns ingen svårighet att med dessa anordningar
bibehålla en jämn temperatur i hela fartyget. I underrummet föll temperaturen aldrig
under +2 C., oaktat ingen värmeapparat fanns därstädes. I och för uppvärmningen
förbrukades omkring 25 fot kol i veckan.

För att
erhålla en stor samlingsplats nere i fartyget frigjordes nästan hela
mellandäcket. Ångslupen, som hade sin plats över luckorna till detsamma, flyttades åt
sidan, på förluckan uppsattes en kapp och i storluckan anbringades fönster. Denna plats
kunde sedermera användas till lektionssal och arbetsrum vid dåligt väder. Varje
lördagskväll under mörkaste delen av året hölls här föredrag, och julaftonen
firades ävenledes här efter vanlig svensk sed med gran och julklappar, lutfisk och
gröt.


Vill du se en liten
film ?
Den 18 Juli 1879, efter 9 månader och 20 dagars väntan, kom Vega loss
ur sitt fängsel, hon ikläddes åter sin sjöskrud och anträdde fortsättningen av sin
långa färd.

hem
|