Ekonomi
&
Proviantering

"Utredning och förråd spela i allmänhet ombord å fartyg en stor roll, men i synnerhet å sådana, som utrustas för arktiska farvatten, framför allt då övervintring kan ifrågakomma. Man ägnade ock åt denna sak samma omsorg som åt övriga detaljer. I Kjöbenhavn intogs större delen av proviantförrådet, vilket beräknades för 30 man under 2 års tid.

Utspisningen skedde enligt följande grunder: No 1 söndagar; No 2 måndagar, onsdagar och fredagar; No 3 torsdagar; No 4 tisdagar och No 5 lördagar.

Med ledning af föregående tiders erfarenhet medtogs särskildt för den i arktiska farvatten ständigt lurande fienden, skörbjuggen, bland annat följande: lime juice (limonsaft), hjortrongröt, surkål, koncentrerad rom, pickles, pepparrot, preserverade grönsaker, tranbärssaft, torkad frukt och preserverad grädde m.m.

Det må äfven omnämnas såsom någonting i dessa trakter synnerligen ovanligt, att intet tecken till skörbjugg visade sig under hela öfvervintringen. Såsom hufvudsakliga skäl härtill anför kapten Palander: ,"1:0 att vi voro försedda med en sund, god och för våra vanor lämpad proviant, 2:0 att vi aldrig hade oafbrutet mörker, hvilket verkar nedslående på lynnet, 3:0 att vi ej besvärades af någon nämnvärd fukt ombord, beroende på Vegas tjocka sidor och en jämn eldning, samt 4:0 att alle man förde ett verksamt lif."

Manskapets beklädnad är lika med den, som begagnas ombord å flottans fartyg. Härtill komma åtskilliga för dess räkning anskaffade extra persedlar.

Persedellista

Yllelif 100 st. Sjöstöflar 15 par. Yllekalsonger 100 st. Regnkostymer 15 st. Helsingörsmössor 50 st Bussaronger 30 st. Baschliker 30 st Renskinnskostymer 30 st. Yllestrumpor 400 par Renskinnshudar 30 st. Yllevantar 200 par. Kommisskläde 70 fot. Skinnvantar 30 par. Ylle till fotlappar 162 fot. Segelduksstöflar 60 par. Snöglasögon m.m.

Som du ser är vi välrustade:

1. Vi har ett rikt förråd av tjocka goda underkläder av ylle.

2. En omsorgsfullt gjord, med en mängd fickor försedd blus av segelduk, avsedd att dragas utanpå den vanliga sjömanskavajen för att skydda mot blåst och yrsnö. Denna visade sig mycket ändamålsenlig och begagnades av manskapet med stor förkärlek.

3. En lapp-päsk med s. k. bellingar (engelsmännens leggins) begagnades mindre ofta, emedan den var så varm, att man endast med svårighet kunde därmed gå längre sträckor. Vid vinterresor med hundar eller renar var den däremot oumbärlig.

4. Ett par mycket stora segeldukstövlar med sulor av läder Inuti dessa hade man senegräs (Carex vesicaria L.) Själva foten var klädd i ett eller två par strumpor, utanpå vilka man bar en fotlapp av filt. Våra skodon voro således ett mellanting mellan den av Parry för arktiska resor införda fotbeklädnaden och lapparnas höfyllda "komager" Alla som begagnat dessa segelduksstövlar, äro ense därom, att de lämna intet övrigt att önska. Även vid längre vandringar i våt snö äro de att föredraga framför läderskodon. Dessa senare bliva nämligen tunga och vattendränkta och kunna svårligen under en nattrast i det fria torkas. Segelduksstövlarna och det i dem lagda höet torkas däremot lätt på en enda natt. De äro även som våta lätta och genom den luftväxling, som det under foten liggande höet möjliggör, föga osunda. Jag tror mig därför på det högsta kunna förorda dylika skodon för vinterresor och vinterjaktfärder även i vårt eget land.

5. En "öresundsmössa" och en lös filthuva (baschlik) av samma slag som de, vilka begagnas av den ryska militären. Baschlikerna hade jag köpt i Petersburg för expeditionens räkning.

 6. Helvantar av sälskinn och sämsk inuti fodrade med fårskinn och vid handloven kantade med långhårigt pälsverk. De buros vanligen med band om halsen, såsom barn pläga bära sina vantar. Vid utearbete voro dessa tjocka vantar för obekväma; man använde då helvantar av ylle.

7. Färgade glasögon, vilka utdelades åt alla man i början av februari. Man måste själv hava vistats i polartrakterna under vintern och våren, "efter solens återkomst", för att inse, huru oumbärligt ett dylikt skydd är mot det enformiga vita ljus, som vid den tiden på alla kanter omgiver ögat. Den erfarne iakttager, om ock varnad, sällan nödig försiktighet och får vanligen plikta därför genom en visserligen ej synnerligen farlig, men alltid ytterligt smärtsam, mer eller mindre fullständig snöblindhet under några dagar.

I Karlskrona intogs fullt kolförråd af 10,000 k.fot, i Dicksons hamn fylldes från Express åter fullt förråd, och derutöfver togs omkring 600 k.fot, som lades på däck. Med en beräknad medelfart af 5 eng. mil i timmen ( högsta farten angifves af kapten Palander till 7 mil ) kunde Vega således med detta förråd ensamt för maskinen tillryggalägga 4,000 eng. mil, hvilket motsvarar afståndet mellan Tromsö och Beringssund, och ändå ega 1,000 fot att afse för fartygets uppvärmning.

Förutom de nu nämnda förråden innehade Vega naturligtvis en myckenhet instrument och andra redskap för vetenskapliga ändamål.

Vega är nu återköpt af sin förre egare, bolaget "Ishafvet", och kommer fortfarande att för idkande af skälfångst navigera de arktiska farvattnen. Oaktadt, såsom förut är nämndt, hela den navigerande delen af besättningen, så när som på fem man, tillhöra k. flottan, fick hon dock ej rätt att föra örlogsflagg och örlogsvimpel; denna flagg får nämligen, enligt gällande förordningar, icke föras af andra fartyg än sådana, som tillhöra svenska krigsmagten eller äro för dess räkning förhyrda."

"Nordostpassagen har Vega utfört med svenska segelsällskapets flagga vajande från gaffeln och dess standert från stortoppen."