Tisdag den 1 juli l879. Tjocka och NNW wind. Reningen numera högst obetydlig: och detta är den 1 juli. På eftermiddagen gjorde Kjellman och jag en långpromenad, först öfver isen till Jentlin, så till kalkberget och derifrån på södra sidan af stora lagunen hvilken ledde oss till en ganska strid och djup flod; vi följde denna mot söder ihopp, att vi skulle kunna gå öfver den.Detta kunde vi ej göra, vi måste återvända till Jentlin o derifrån till skeppet, dit vi framkommo kl 12 på natten alldeles uttröttade. Jag sköt en gulärla, en ejderhona, en ala o 3 snäppor. Kjellman fann en Betula Nana, den enda som funnits af oss på Sibiriens nordkust. Doctorn skjöt vid sidan af fartyget en Larus Rossi, hvilken är en af de sällsyntaste fåglar. Endast 9 exemplar finnes förvarade i Europeiska museum, ( i Amerika finnas inga). 5 finnas i Köpenhamn alla från Grönland, 3 finnas i England, hvaraf 2 från Mellville halfön o en skjuten i Yorkshire och 1 i Mainz. Allt detta enl Newton i Hvita boken. Fåglen är lika stor o till utseendet mycket snarlik en tärna, näbben svart, fötterna köttröda, hufvudet och halsen hvita, omkring den senare en fin svart ring, hela buken rosefärgad, ryggen ljust gråblå; vingarne ljust gulbruna med aflånga mörkare bruna fläckar. Sedd från sidan ej olik en dufva. Isens tjocklek = 3,5. Onsdag den 2 juli 1879. Temligen vacker dag. På eftermiddagen gick Brusewitz o jag med lilla båten till samma flod der vi voro i går o gjorde der en god jagt. Jag sköt en grågås, 3 alar och 6 snäppor, Bz fick 2 alar, 2 ejder V, 3 snäppor. Thorsdag den 3 juli 1879. Wackert wäder ehuru ej synnerligen varmt. På eftermiddagen kom Menka ombord. I hans sällskap var 12 renslädar. Menka medförde ett bref från iskrafnikaffen i Anadirsk, hvilket ej innebär någonting af vigt. Fredag den 4 juli 1879. Utmärkt godt väder, warmt stillt och härligt. I land känns det riktigt hett och värmen uppgår der säkerligen till minst 20° i solen om ej mera. Jag var i land vid floden jemte Brusewitz, vi gjorde äfven en liten tur derifrån inåt landet, hvarest vi påträffade en sumptrakt, hvari fanns en mängd snäppor o annan fågel. Vi skjöto 20 snäppor, 1 gås o 1 ny lom (som ej kunde bestämmas omb) 2 ejdrar o 1 ala. Under dagen hämtat ett lass hvalben. Reningen synes men liten och aflägsen och ej af någon utsträckning. (In med tabeller) Uppgång af Floder uppgång tillfrysning Sibiriens Taymyr mynning 10 juli 16 sept. floder Chatanja D:o 24 juni 6 oct . Lördag den 5 juli 1879. Wackert väder, warmt, men lika isigt som vanligt. Någon vind få vi ej, utan dennas hjelp måste isen smältas för solen o detta tager lång tid. Alltså man får vänta. Hoc est ledsamt, ja mer än ledsamt. Söndag den 6 juli 1879. På eftermiddagen voro Bove, Brusewitz och jag ute på jakt. Wi gingo ut kl 4 em och kommo hem kl 2 på morgonen. Wi hade tjocka hela tiden, och skjöto ej så litet fågel. Blommorna komma nu fram dag för dag. Kjellman har nu en hel del granna blommor i sin porteur när han kommer hem om dagarna. Måndag den 7 juli 1879. Utmärkt väder, klart, stillt med en het sol. Draggrarne i dag dragget vid Jentlin udden efter alger, der det fanns en hel del. Jag profvade strömmätaren, vilken på 40 fot gjorde 43 slag. Annars ingenting. Tisdag den 8 juli 1879. Menka kom ombord i dag igen, denna gång helt beskedligt med ett hundekipage, han medförde 1 uggla 1 tofvellacka och 50 ägg. Menka sade att isen först skulle komma gå om 15 dagar. Han sade vidare att det är rent vatten vid Tschetscha (halfvägs till Beringssund). Menka hade med sig sin almanacka, bestående af en almlik käpp, på hvilken var inskurna hak, ett hak för varje dag o med mellanrum för hvarje vecka. Onsdag den 9 juli 1879. Godt väder, excursioner iland härs och tvärs. Ingenting anmärkningsvärt. Thorsdag den 10 juli 1879. Gjorde Kjellman, Stuxberg och jag en utfärd till Ratinupp o derifrån jemte Notri gingo vi rätt inåt landet i timmar. Wi frunes början till buskvegetationen bestående af vide och dvergbjörk. Jag sköt en stor lom, 1 gås och flera af de vanligare fåglarne. Wi sågo 3 svanor, men kunde ej komma i håll för dem. Wid en lagun sågo vi minst 100 gäss. Wi lemnade fartyget kl 1/2 10 fm och kommo hem kl 1 följande morgon temligen uttröttade efter l5 1/2 timmars promenad. Fredag den 11 juli l879. Mulet, kulet och tjockt. Luften kännes kall, allting otrefligt. Jag känner mig synnerligen rådbråkad efter gårdagens promenad. Wi gjorde i dag ånyo försök att spränga en mina men misslyckades på grund af brännarens fuktighet. Isen aftager dagligen i tjocklek, detta är märkbarast vid sydlig vind, som medför varmare luft och ofta hård blåst. Lördag den 12 juli 1879. Ingenting märkvärdigt passerat. Nordenskiöld skulle gjort en båttur upp till o genom lagunen mellan Pitlekaj och Ratinup, men kunde i följd af att vattnet i lagunen ej företagas. Söndag den 13 juli 1879. Ganska godt väder. Svårigheter att komma iland. Nyfrusne under den gångna vintern, således årsgammal isen mellan yttre terassen och land mycket dålig, öfverallt på denna is flyter fram små öar, som ringla sig i alla möjliga krokar. I dessa öar finnes oftast hål, och man kan med svårighet komma öfver dem, dels derför att de äro för djupa o dels derför att isen under dem är för svag. I dag hafva flera af oss ramlat genom isen. Måndag den 14 juli 1879. En ganska vacker dag. Isen försvagas allt vad den hinner. Hålet kring fartyget ökas dagligen, bit för bit lossnar vid kanten. En inföding kom ombord i dag och berättade att 5 amerikanska fartyg skulle ligga vid Netak, en by hitom Serdzkarnen o att således det öppna vattnet kommit dit, för att kommunicera oss med amerikanarna, gick jag och Bove till Irgomuk, hvarifrån vi ämnade få hundar. Wi funno ingen som var villig att köra oss, alla påstodo att isen var för svag och att floderna skar långt ut i den. Alltså, vi måste återvända med oförrättat ärende och kommo ombord kl 10 em efter en god promenad. Stora svårigheter att komma till o från land. Tisdag den l5 juli 1879. Hård blåst från NNW, som mot natten gick öfver till WSW. Under hela dagen hårdt regn, detta bör göra godt på isen. Idag ha vi ej haft någon communication med land. Det är äfven en af de få om ej den enda dag under vintern vi ej haft besök af infödingar. Onsdag den 16 juli 1879. Fortfarande regn med snö, vinden WSW och på aftonen gick denna öfver till Syd och blef ganska frisk. Brusewitz o jag gjorde en tur med Louise uppför stora lagunen straxt hitom Ratinup. Wi komma i land vid dess botten och funno der samma små laguner, der jag den 10 såg så många gäss. Jagtutbytet var för öfrigt mera klent. Thorsdag den 17 juli 1879. En hård sydlig storm blåst sedan kl 4 fm och hela dagen. Den har jemte + 11,5° temperatur smält ned en hel del is. Rännan utanför oss har betydligt vidgats och en del isstycken lossnat från dess södra kant. Rännan har äfven tilltagit i utsträckning åt NW, och tyckes nu vara i höjd med Jentlins udde. Isen innanför torosserna är mycket illa medfaren, man kan dock gå på denna till land utom de sista 100 foten, der en lika bred strandrenning finnes. Nd - Nt o At med båt o proviant gått iland för att gå uppför strora elfven till stora Taffelberget, hvarest enligt Getugins utsago borde finnas en mammut tand. De återkommo på natten, floden var för grund för båten. Fredag den 18 juli 1879. Loss ! loss! Loss! Ja vi är verkligen loss och under gång. Efter 9 månader och 20 dagars fängelse äro vi nu verkligen fria. Hela dagen fortfarande hård blåst från S.W. Kl 1 em märkte jag att vattenvisarens ketting visade akter över. En utlagd lodlina visade äfven snart akteröfver. Straxt derpå såg jag att isen akterom oss lossnat just utanför yttre torossen, och hela det stora flaket, som vestvart räckte till Jentlins udde o vars slut ostvart ej kunde ses, dref med god fart mot norr. Jag eldade genast på och kl 1/2 4 em backade vi genom det några famnar breda o mycket tunna isband, som åtskilde oss från den rena öppningen akterom oss. Wi gingo genom en ränna rätt NW om Jentlins udde, och voro snart i den stora norra öppningen, i hvilken vi framgingo med god fart under ånga och segel. Snart passerade vi och lemnade bakom oss Pitlekaj, Ratinup o Irgonuk. Något ömt farväl fingo vi ej taga af våra vänner tschuktscherna. Idag hade vi inget besök af dem. Lördag den 19 juli 1879. På morgonen kl 1/2 2 passerade vi Serdzekamen och straxt derpå fingo vi tjocka hvilken här plågat oss hela dagen. Wi ha gått i nästan isfritt vatten, högst sällan synes en isbit till. Winden frisk rättemot, djupet omkring 20 á 25 famnar. Söndag den 20 juli 1879. På dagvakten stark tjocka. Kl 7 fm höll jag på att gå iland under tjockan; vi vore straxt vester om Ostkap och alldeles utanför byen Wedlin, hvarest det fanns 3 tält. Kl 11 fm passerade vi Ostkaps latitud och gåfvo i anledning häraf salut med flaggorna i topp. Kl 10 em voro vi uppe under Lawrence Boy landet. Wi kunde ej komma in till ankarsättningen, emedan isen der ännu ej lossnat. Wi ankrade under en Tschuktsherby med 6 tält. Måndag den 21 juli 1879. Stor landstigning. Äfven jag var iland och plockade en del blommor. Kl eft lemnade vi Lavrence bayen o styrde för Port Clarence. Närmast asiatiska kusten var ett glest 15 minuter bredt isband, på andra sidan om detta fullkomligt isfritt vatten, hvilket hade en temperatur af +8° när vi kommo närmare amerikanska kusten. Tisdag den 22 juli 1879. En klar dag. Nya världens kust är hög och vacker och har mycket Spetsbergsnatur i sig. Wi ankrade i Post Clarence kl 1/2 2 em, så nära Grantley harbour som möjligt. Wi kunde ej komma in i denna emedan djupet mellan bararne ej var mera än 9 fot. Hela hamnen vimlar af infödingar, Eskimåer, hvilka äro så vidt åtskilda Tschuktscherna som natt och dag. Dessa äro rena snygga välklädda, se bra ut o ega ganska mycken hyfsning. Deras peskar var af lemmelskinn. Qvinnorna buro barnen på ryggen innanför pesken. Männen hade ofta en grön cylindrisk glasbit af 3 liniers diameter, hvilken gick genom underläppen, en på vardera sidan. Glasbiten gick rätt genom läppen, så att innersidan var stödd mot tänderna och tandköttet. Onsdag den 23 juli 1879. Utmärkt väder + 16,5°. Nordenskiöld med sällskap gjort en utflygt med ångslupen uppåt floden. Jag och Btz promenerade iland och plockade blommor. Myggorna voro vådliga; de lemnade oss ingen rast eller ro. Thorsdag den 24 juli 1879. Kl 11 fm återkom båtpartiet, alla voro mera eller mindre uppätne af myggor. På eftermiddagen voro ego, Br, Kjellman o Hovgaard ute med ångslupen; Wi gingo äfven uppför floden i 3 timmar och voro ungefär 18 eng mil från fartyget. Flodmynningen var 12 mil från fartyget. Sjelfva floden var 1000 fot bred o omgifven af 1 á 200 fot höga nästan i 45° stupande stränder; Dessa voro gröna o blomsterklädda. Här och där hög buskskog af vide, björk o al, alla af 1 manshöjd. Kjellman fann rosbuskar med stora knoppar. Wi återkommo ombord kl 12, efter en angenäm färd. Fredag den 25 juli 1879. Stannat ombord. De öfrige gjort excursioner på för o eftermiddagen. Ingenting händelserikt passerat. Lördag den 26 juli 1879. Kl 3 em lättat ankare och under ånga styrt ut ur Post Clarence. Utanför hamnen fingo vi stark tjocka. En inföding lemnade ett förseglat bref, som jag bröt, det innehöll ett tryckt adresskort från en firma i St Frisco, som vände sig till spartsinen i de arktiska farvattnen om att hos dem köpa allehanda hagel o kulor. Det kan endast vara en amerikansk firma som lämnar sådana puffor att framföras genom eskimåerna i Berings sund. Söndag den 27 juli 1879. Gått under ånga hela dagen, då och då skrapat och trawlat. På eftermiddagen sigte af Asiatiska kusten. Ätit en delikat graflax till middagen. Laxen var inköpt vid Post Clarence. Måndag den 28 juli 1879. Kl 4 fm gjorde an Seniavine Sundet, hvarest vi ämnade ankra vid port Glaseknap men då vi ej kunde komma in dit för is styrde jag in i den nordligaste fjorden Konyam Bay, hvarest vi ankrade. Bayen är omgifven af höga (2000) fot mycket vackra snörefflade berg. Tisdag den 29 juli 1879. Gudomligt väder, fotograferat. Wetenskapsmännen ute med ångslupen. Onsdag den 30 juli 1879. Gjorde jag Kjellman o Bove en utfärd med ångslupen till det inre af viken. Då vi på eftermiddagen återvände sågo vi Wega under gång. Isen hade satt in på land o tvingat Brusewitz att elda på o lätta. Wi gingo till sjös. Thorsdag den 30 juli 1879. Kl 3 em ankrade vi under Lawrence öns NW udde och på östra sidan af denna. Ön är hög på ändarne o midten men dess emellan mycket låg o ser på afstånd ut som den vore flera öar.
- 2 -(6)
Åter till innehållsförteckning
|
